Dag 10

I måndags tog jag bort bandaget. Det såg jättefint ut! Efteråt kändes det lite konstigt att gå eftersom bandaget var som en mjuk kudde under foten innan. Jag har haft lite ondare sedan jag tog bort bandaget men det är ändå som en befrielse. Jag fick tillochmed ner min fot i min gympasko men det klämde för mycket för att kunna gå i den. Så även fast foten är ganska liten och inte så svullen så måste jag gå runt i min klumpiga specialsandal. Nästa vecka är det dags för stygnen att ryka så jag hoppas att det är läkt då. Jag hopppas oxå att svullnaden har gått ner. Jag har köpt nya skor inför sommaren som jag är väldigt sugen på att prova på båda fötterna. Annars är tillståndet som tidigare, de första framstegen var de första dagarna sedan har det inte hänt så mycket. Men det har ju inte varit så jobbigt eller smärtsamt alls så jag är väldigt nöjd än så länge och hoppas på att kunna operera nästa fot snart.

Dag 7

I fredags kändes verkligen foten helt underbart bra! I lördags lika så, promenerade i 45 min tog bara en dos med värktabletter så jag kunde unna mig ett glas vin på kvällen.

I går (Söndag) gick jag på stan i en timme, utan problem! hade lite värk i övriga kroppen på kvällen, speciellt i benet. Nu är jag trött på bandaget! Eftersom det nästan inte gör ont längre så känner jag väldigt tydligt hur bandaget sitter, det är obekvämt och det är krångligt att gå med en stor bulle på foten. Jag hoppas kunna ta bort det idag. Jag har tur för min moster som är sjuksköterska skall hjälpa mig att ta bort bandaget och kolla på foten så allt ser fint ut.

Idag skiner solen och jag ska nog ta en citodon innan lunch så jag kan ta en långpromenad i det härliga vädret!

Dag 4

Natten var helt smärtfri, tog en citodon när jag gick och la mig och två alvedon på morgonen. Idag har foten känts jättebra! jag promenerade en halvtimme utan problem, när jag kom hem testade jag lite att balasera bara på den opererade foten och det kändes också bra.

Dag 3

Vaknade i natt med jätte ont i foten, speciellt på utsidan. Jag
kollade inte på klockan men det kändes som jag inte sovit så länge. Jag tog en
värktablett av varje och somnade om efter ett tag. Sedan vaknade jag igen med
samma smärta kl 05.30 och tog ytterligare smärtstillande och sov till kl 08. Nu
känns det bättre så jag kan nog vänta med nästa omgång en stund. Att ha foten i
högläge känns som det inte hjälper.

I går kväll läste jag flera bloggar och kände mig ganska nöjd trots min smärta då jag såg att alla hade gått igenom samma sak fast under minst sex veckors tid. Jag vet ju ännu inte om detta kommer bli mer lindrig men om det dom säger stämmer ska jag redan om två veckor kunna ha vanliga skor och gå utan större problem. De som använder kryckor efter operationen har inte börjat att gå förrän efter sex veckor, vilket jag började med redan dag 1. Så jag är positiv.

Jag pluggar och håller på med mitt examensarbete så att vara lite handikappad gör inte så mycket för min del eftersom jag ändå pluggar hemifrån. Ända problemet är att biverkningarna på citodon är trötthet och jag har svårt att koncentrera mig (egentligen ingen skillnad sen tidiagre).

Ska snart ta mer piller och kanske våga mig ut på en promenad. Känns inte alls lika lockande idag eftersom foten värker och det har kommit massa snö under natten. Synd att inte promenad inomhus räknas. Idag ska promenaden vara på 25 min. Återkommer senare med uppdateringar.

Var ute och promenerade i 30 min förut idag, de kändes jättebra. Hade inte heller ont efteråt, blev lite trött bara och råkade sova i en timme. Efter tuppluren tvättade jag mig lite, satt i badkaret med foten utanför, hade plastpåse på foten för säkerhetsskull. Mådde illa förut av citodonen och tänkte att ersätta den mot alvedon imorgon. Snart ska jag gå och lägga mig och hoppas på en smärtfri natt!

Dag 2

Natten gick bra, jag vaknade vid 01.30 , hade inte särskilt ont men tog mer
smärtstillande för att inte behöva vakna igen, det funkade och jag vaknade kl
07.30 med lite värk och tog återigen smärtstillande. Förmiddagen gick väldigt
bra och det hade inte gjort ont något fram till lunch. Efter lunch tog jag min
15 min promenad utomhus, vilket gick över förväntan och jag lyckades genomföra
den utan att halta. När jag kom hem igen och satte mig still igen så kom
värken. Nu är klockan 20.50 och det värker fortfarande. Har tagit flera
värktabletter men det hjälper inte utan jag blir bara illamående. Värken går
att stå ut med men den är lite påfrestande. Känns ungefär som efter en heldag
med fötterna i ett par slalompjäxor. Svullnaden har gått ner från i går och
bandaget klämmer inte lika mycket så känseln är tillbaka i tårna. Jag hoppas
att jag kommer kunna sova i natt och att det inte gör lika ont i morgon.

Dag 1 (operationsdagen)

Åkte från Karlstad kl 8 på morgonen till Uppsala där
operationen skulle genomföras kl 12.30. När jag kom fram blev jag mottagen av
en sköterska som var väldigt trevlig. Hon kollade att jag var frisk, gav mig
två värktabletter och jag fick lägga mig i en säng. Sköterskan tvättade foten
och satte i en droppnål i min hand. Jag kände mig ganska nervös men hade
sällskap i rummet av andra patienter som både redan hade gjort operationen
eller väntade på den. De berättade om hur det kändes och det gjorde mig
lugnare. Efter ett tag kom doktor Claes, som skulle genomföra operationen, och gav mig bedöving. Sprutorna gjorde ganska ont men gick över direkt. Jag hade aldrig blivit bedövad innan och tyckte att de var en ganska läskig känsla. Jag fick vänta kanske 45 min sen var
det min tur på operationsbordet. Operationssköterskorna förberedde operationen
genom att ta bort blodtillförseln till foten vilken var obehagligt men jag
vande mig ganska fort. Efter ett tag kom doktor Claes och kontrollerade att bedövningen
hade tagit, det hade den. Sedan satte operationen igång. Först bankade han bort en bit skelett med en kil och hammare, detta kändes lite i knäna. Sedan började han såga och borra i mitt
skelett vilket också vibrerade upp till knäna. Det gjorde inte ont under operationen bara lite tryck i benet där blodtillförseln var stoppad.

Jag opererade både knölen vid stortån och lilltån. Hela operationen tog 30 min och det kändes som en väldigt kort tid. Jag kunde naturligtvis inte heller låta bli att kolla lite under operationen, de var inte alls läskigt. Inget gips användes på foten utan bara ett bandage. Det var endast ett ca 5 cm snitt på vardera sida av foten. Sedan var det klart och jagfick smörgås och kaffe. Efter att ha vilat i ca 30 min fick jag prova att gå lite, det gick bra. Jag fick ett papper med information om hur jag skulle ta smärtstillande och hur jag skulle belasta foten efter operationen. De smärtstillande jag fick på recept var citodon. Övriga piller jag ska ta är ipren och alvedon. Sedan fick jag åka hem. På vägen hem vid ca kl 17.30 började det värka i foten och jag tog en citodon och det gick över. På kvällen kändes foten väldigt svullen och bandaget klämde lite, samt att tårna var väldigt varma. Men dessa saker är väl egentligen inte så konstigt efter ett sådant ingrepp. Det blödde igenom bandaget på kvällen och jag lindade ett extra varv för att inte bloda ner på golvet då jag gick. Innan jag gick och la mig kl 23 tog jag en citodon mest för säkerhetsskull för bedövningen satt fortfarande kvar lite och jag hade inte speciellt ont.

Bakgrundsinformation

Hej!
Jag har läst många bloggar om olika Hallux valgus operationer och inte hittat någon som har opereats med samma metod som mig. Först lite bakgrundsinformation om min situation:
När jag var i 10års åldern fick jag mina hallux valgus knölar. Jag sportade väldigt mycket som ung och hade stora problem med knölarna. Jag hade både knölar vid stårtån och lilltån på båda fötterna. mina föräldrar har inte detta problem men både farmor och mormor lider av hallux valgus, min moster har opererat ena foten och min faster har ledgångsreumatism (som jag bara misstänkter kan ha en koppling).

När jag var 16 kollade ja upp knölarna på vårdcentralen och efter röntgen fick jag diagnosen Hallux valgus. Men operation rekomenderades inte eftersom mina fötter inte hade vuxit klart. När jag sedan efter gymnasiet jobbade som skidlärare en säsong i sälen, hade jag fruktansvärda smärtor och kände att det var dags att göra någonting åt mina fötter. Men jag flyttade sedan till karlstad och började plugga så det glömdes bort. Men förra året (2011) under sommaren fick jag idén igen och var på vårdcentralen och visade upp mina fötter. sköterskan på vårdcentralen tipsade om en doktor på Elisabethsjukhuset i Uppsala. Han använde en specialmetod som hade kortare Konvalescens och och säkrare resultat. Detta lät naturligtvis jättebra eftersom mina tvivel på om det var värt det berodde på att det var en väldigt lång och smärtsam procedur. Efter många om och men lyckades jag få en remiss till uppsala. På första besöket i uppsala fick jag väldigt bra intryck och bokade en operationstid till efter vintern eftersom jag ville kunna passa på att åka lite skidor innan operationen.

Det speciella med denna metod (vad jag har fattat det) är att sågningen i benet sker på ett speciellt sätt så att ingen skruv eller några stift behövs. Att belasta foten direkt ingår i läkningsproceduren och är viktigt för ett bra resultat så inga kryckor får användas. Jag fick höra att redan efter två veckor ska man kunna gå hyfsat normalt och vanliga skor kan änvändas. Jag har läst i andra bloggar att denna tid är 6 veckor eller mer med andra metoder.

Operationen genomfördes i förrgår (6:e mars) och i följande inlägg kan du följa förloppet.